Torsdagen den 12:e juni röstade det irländska folket om Lissabonfördraget. Fördraget, som jag nämnt i tidigare inlägg, är den nya världsordningens senaste offensiv för att upprätta en enad, europeisk superstat.
Personligen var torsdagen för mig en skräckinjagande dag just pga. vad som stod på spel. Men Gud var uppenbarligen på vår sida då det irländska folket röstade nej till fördraget! Som ni förstår är detta en stor seger för friheten och är värd att firas. Men detta är bara ett litet slag vunnet och fienden håller redan nu på att omgruppera sig. Redan nu talas det i EU:s toppskikt att strunta i irländarnas omröstning och istället rulla på som ingenting hänt. Därför måste vi fortsätta kampen och inte suga i oss segerns sötma allt för länge.
Jag vädjar till alla som läser detta att informera sig själva om vad som pågår i vår värld och sedan använda informationen som ett vapen i detta krig. Märk mina ord; 90 % av världens krig idag utkämpas genom psykologisk krigsföring, och tro inte att det är mellan olika stater eller folkgrupper, utan det är snarare eliten mot världens folk.
Väck upp era nära och kära, vänner och bekanta. Alla i er omgiving måste ta del av informationen om den nya världsordningen ifall vi skall segra.
Tänk på våra älskade förfäder som kämpat för det här landet, hedra deras minne och fortsätt deras strävan för ett fritt Sverige; Ett fritt land för våra barn att leva i.
Jag vill som avslut av detta inlägg, och för att hylla segern, låta er lyssna till tonerna av Verner von Heidenstams hymn "Sverige". Låt orden inspirera er i vår gemensamma kamp mot förtrycket!
Sverige, Sverige, Sverige fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn än gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn än gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.
