
Den 30:e November nådens år 1718 dog hans majestät Karl den tolfte, Svea, Götes och Vendes konung, vid Fredrikhalds fästning i Norge. Under nästan hela sin regeringstid hade han fört ett försvarskrig mot de som ville Sverige illa. Från mitten av 1800-talet fram tills åtminstonde 1970-talet anordnades det fackeltåg med musikkårer som gick i Lund och Stockholm för att hedra konungen, och alla hans soldater, som gav sitt liv för vårt kära fädernesland.
Men under 80-talet och början av 90-talet var det någonting som hände. Det tradionella firandet ersattes av rena rama nazi-marscher som i sin tur lockade till sin sina motsvarigheter på vänstersidan och den 30:e November - som fram tills dess varit en dag för att hylla våra förfäder - blev en dag full av hat och våld.
Även om det inte längre sker något traditionsenligt firande så bör man åtminstonde ägna en liten stund idag att tänka på alla de som kämpat och dött för Sverige.
Jag hade mer än gärna sett att den gamla 1800-talstraditionen återuppstod, men det är någonting vi troligen får vänta många år på att ske.
Idag har vänsterextremister i Lund en manifestation mot "rasism" men även för öppna gränser och "internationell solidaritet". Snacket om internationell solidaritet är totalt befängda då deras förslag på öppna gränser inte hjälper världens behövande något nämnvärt, utan snarare bara gör så att Sverige till slut kommer att kollapsa.
Något annat trevligt vänsterextremisterna sysslade med var att vandalisera Tegnérstatyn och Slaget vid Lund-monumentet i Lund med bland annat sprayfärg. Att göra på det sättet är att spotta våra förfäder, och alla nu levande svenskar, i ansiktet. Att inte etablissamanget går ut och fördömer sådana grova kränkningar av vårt kulturarv är skrämmande som bara visar på deras anti-svenska och kosmopolitiska inställning. Alla svenskar borde bli riktigt förorättade av sådana tillställningar men det finns knappt någon som bryr sig, bara för att man har lärt sig sedan barnsben att älska Sverige är något fult som man bara får göra under 90 minuter på en fotbollsmatch lite då och då.
Till skillnad ifrån det politiskt korrekta Sverige ägnar jag i alla fall en tanke åt alla de som kämpat för Sveriges väl. En av Moder Sveas största söner dog denna dag, och vi bör hedra honom. Som avslut följer den sista strofen ur Esaias Tegnérs dikt Kung Karl den unge hjälten:
Böj, Svea, knä vid griften,
Din störste son göms där.
Läs nötta minnesskriften,
Din hjältedikt hon är.
Med blottat huvud stiger
Historien dit och lär,
Och svenska äran viger
Sin segerfana där.
Din störste son göms där.
Läs nötta minnesskriften,
Din hjältedikt hon är.
Med blottat huvud stiger
Historien dit och lär,
Och svenska äran viger
Sin segerfana där.




0 kommentarer:
Skicka en kommentar