Frihet...

Utländske redo Sverige då,
det kunde ej värre i riket stå.
De styrde land och fäste.
Svenske män hade tolka nöd,
de ville då hellre vara död
än lida längre slika gäster.

Sedan Engelbrekt var då död
då stod än riket som förr i nöd,
ty konungen ville ej hålla
det han hade med dagtingan jätt:
att hålla riket vid lag och rätt.
Gud ville att han skulle falla.

Slipper en fågel av snara eller kvist
han tager sig vara för tolke list:
Sverige du äst nu sluppet.
Vill du i den snara igen,
som förr var bunden om din ben,
det må väl stå dig öppet.

O ädla svensk, du statt nu fast
och bättra det som förra brast.
Du låt dig ej omvända!
Du våga din hals och så dina hand
att frälsa ditt eget fädernesland!
Gud må dig tröst väl sända.

En fågel han vär sin egen bur,
så gör och all villena djur:
nu märk vad dig bör göra.
Gud haver dig givit sinn och själ:
var hellre fri än annans träl,
e medan du kan dig röra.

Frihet är det bästa ting,
där sökas kan all världen omkring,
den frihet kan väl bära.
Vill du vara dig själver huld,
du älska frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.

Och är frihet lik den stad,
där allting följas väl i rad:
där är fullgott att bygga.
Varder frihet från dig villt,
då är det bästa nederspillt,
så låter jag mig hygga.

Jag råder dig, hav frihet kär,
om du kan märka vad frihet är,
hon är ej god att mista.
Frid och frälse drager hon hem,
hugnad och glädje allom dem
som skylas under hennes kvistar.

Frihet är en säker hamn,
det visar frihet med sitt namn
dem som henne kunno lyda.
En hamn vär för vind och våg,
frihet beskärmar både hög och låg,
ty bör man frihet pryda.


Utdrag ur Biskop Tomas Frihetsvisa, skriven på 1400-talet som en hyllning till frihetskämpen Engelbrekt Engelbrektsson